DEBATT Migrationskommittén har lagt ett förslag som syftar till att skapa en långsiktig, rättssäker, hållbar och human lagstiftning som fungerar även i framtiden – men i vems framtid? Förslaget skulle vara en katastrof för barn på flykt, något som Migrationskommittén är väl medvetna om, skriver representanter för nio ideella organisationer.

De senaste årens politiska vilja att skapa en mer restriktiv migrationspolitik saknar som regel nyanser. Detta trots att opinionen hos folket inte stöder hårdare krav för barn på flykt, vilket presenterades i en Novusundersökning i början av september. Istället är en majoritet för att barn som levt länge i Sverige ska få stanna, att humanitära skäl ska väga tungt och att familjeåterförening ska vara möjligt.

Läs artikeln i dagensarena

När Harriets man dog blev hon väldigt ensam. Barn och barnbarn bor långt bort och de har sällan kontakt. Med bara några tusenlappar kvar att leva på när räkningarna är betalda blir livet begränsat.

När Stadsmissionen startade den forskningsbaserade metoden livsberättargrupper, som innebär strukturerade samtal om livet, anmälde sig Harriet genast.

– Det är fint att dela sitt liv med andra och höra att man inte är ensam om att ha kämpat, säger Harriet om Stadsmissionens livsberättargrupp.

Till Stadsmissionens öppna dagverksamhet kommer många som inte har någon annanstans att ta vägen. Många äldre får ett mål hemlagad mat och sällskap. Stadsmissionens besökare hälsar alltid på varandra men det var först med livsberättargrupperna som de lärde känna varandra på riktigt. För några blev det som att få en ny familj, säger samtalsledare Jonna Arb.

Läs hela artikeln på Hälsoportalen här

I dag släpper Bris och Sveriges Stadsmissioner rapporten ”Min tur att berätta” som bygger på samtal med barn som har upplevt våld mot sina mammor och som har vistats på ett eller flera skyddade boenden.

Rapporten är en del i samverkansprojektet ”Barns rätt i skyddat boende”. Syftet är att synliggöra barns egna perspektiv på hur våldet har påverkat dem, och belysa hur barnrättsperspektivet behöver stärkas inom området.

Barnen berättar om våldet hemma, om en ständig rädsla för slag och hot, och inte minst om hur uppbrottet hemifrån påverkar deras uppväxt, deras hälsa och relationer. Om försök att skydda mamma och syskonen, om att packa väskan i smyg för att hela tiden vara redo att fly. Om att behöva flytta runt och tvingas bryta upp gång på gång och om att inte få gå i skolan och kunna träffa sina vänner.

Det är berättelser som säger något mycket viktigt om hur samhället ser på barns behov och rättigheter i relation till vuxnas, när våld i hemmet uppdagats. Nämligen att barns behov många gånger blir sekundära.

Läs debattartikeln i Aftonbladet här

Drygt 6000 barn befinner sig varje år på ett skyddat boende med sin ena förälder, på flykt undan det livsfarliga våldet. Hur påverkas barnets liv av våldet och av att tvingas bryta upp från sin vardag? I en ny rapport lyfts barns egna röster och erfarenheter. 

Idag släpper Sveriges Stadsmissioner och Bris rapporten Min tur att berätta, som bygger på samtal med barn som har upplevt våld och som har vistats på ett eller flera skyddade boenden med sin mamma. Syftet är att synliggöra barns egna perspektiv på hur våldet har påverkat dem, med målet att belysa hur barnrättsperspektivet kan och behöver stärkas vad gäller barnets rätt till stöd, skydd och behandling som en egen individ och ett eget rättsobjekt.

Läs rapporten här

-          Vi är oerhört tacksamma för detta viktiga bidrag. Medlen går till de verksamheter som stadsmissionerna driver runtom i landet för människor i stor utsatthet, säger Tomas Lindroos, ordförande Sveriges Stadsmissioner. 

De som redan lever i utsatta situationer såsom hemlöshet, arbetslöshet och psykisk ohälsa har fått det ännu svårare under pandemin. Vi möter dessutom personer som tidigare inte behövt söka stöd hos oss, både barnfamiljer och de som förlorat jobbet.