Fattigdomsrapporten 2023
”Nu skäms man inte längre. Det är så många som sitter i samma båt.”
”Jag skäms inte för någonting. Jag skäms bara för att jag inte kan ge mina barn det som de vill ha. ”
Dragna Douhabi, sjukersättning.
Det säger Dragana Douhabi, som är sjukskriven efter 25 år som städerska. Dragana är en av människorna som medverkar i årets fattigdomsrapport.
Klyftorna mellan fattiga och rika ökar i Sverige idag och samhället skakas av gängkriminellas våldsdåd. Samtidigt möter Stadsmissionen allt fler människor som lever i matfattigdom. Forskningen visar att ökande klyftor minskar såväl människors hälsa som tillit till samhället. För att stoppa denna samhällsutveckling behöver vi häva fattigdomen i Sverige.
Stadsmissionen arbetar för och tillsammans med de allra mest utsatta människorna. Sedan 2014 gör vi tillsammans med forskare på Marie Cederschiöld högskola en kvantitativ undersökning om vårt arbete för människor i ekonomisk utsatthet. Undersökningen visar att 72 procent av våra insatser idag är matstöd – den i särklass största insatsen för människor i ekonomisk utsatthet.
Till Stadsmissionen kommer särskilt utsatta människor som ofta inte finns med i den officiella statistiken. Det är asylsökande, papperslösa, utsatta EU-medborgare och icke-mottagare; människor som har rätt till stöd från socialförsäkringssystemen, men som av olika skäl inte får det. Undersökningen visar att Stadsmissionens insatser till nästan alla grupper har ökat under perioden; till papperslösa har våra insatser tredubblats. Det är en skrämmande utveckling som tydliggör papperslösa beroende av civilsamhällets insatser för att överleva.
Allt fler människor med långvarigt försörjningsstöd kommer också för hjälp och det är även den största gruppen. Detta stöd är avsett att vara tillfälligt för människor i kris. Vad gör samhället när stödet blir långvarigt? Antalet icke-mottagare som besöker Stadsmissionen ökar också. Vi efterlyser forskning om varför det offentliga samhället inte når dem.
Som röstbärare för människor i ekonomisk utsatthet, ger vi våra förslag på åtgärder för att häva fattigdomen och återupprätta tilliten till samhället.
Jonas Wihlstrand
Generalsekreterare, Sveriges Stadsmissioner
Läs rapporten:
Hör människor berätta om hur det är att leva i matfattigdom
”Jag är ju ordningsam och har levt så här så länge, men det är nätt och jämnt att det går runt varje månad”
Martin Östergren får aktivitetsstöd på cirka 11 500kr i månaden. Han vill arbeta, men är på grund av hjärtfel väldigt begränsad. Efter att ha arbetstränat nästan ett år, väntar han på åtgärder från Arbetsförmedlingen.
“Det känns förjäkligt”
Eva-Lena Hultman är utbildad lärare men blev sjukpensionär tidigt i livet på grund av en rad kroniska sjukdomar. Hemma hos henne bor hennes son och katten Bosse. Tillsammans lever de på hennes sjukersättning som är 7 800kr i månaden och ett bostadstillägg på 4 000kr. Sonen hade fram till gymnasieexamen studiebidrag.
“Ibland blir det bara potatis, som jag steker i stekpannan eller i ugn. Ibland blir det även pizzasallad till”
Dragana Douhabi har arbetat som städare i 25 år men är nu sjukskriven på grund av förslitningsskador. Hon får cirka 12 000 kr i månaden i sjukersättning och 2 500 kr i bostadsbidrag. Två av hennes tre barn har också barnbidrag som hon använder till att handla mat.
”Sen alla priser gått upp och så funkar det inte längre. Pengarna räcker inte helt enkelt”
Jens Robertson har lämnat livet som missbrukare bakom sig och volontärarbetar nu på Stadsmissionen. Tidigare arbetade han som truckförare. Jens har skulder och lever på försörjningsstöd på 4 200 kr i månaden som ska räcka till mat, kläder och sociala aktiviteter.
”Jag försöker bara hålla näsan över vattenytan”
Johnny Steffen är sjukpensionär med 11 800 kr i månaden som inkluderar ett bostadstillägg på 4 800 kr. Tidigare arbetade han i restaurangbranschen och använder nu sina kunskaper därifrån till att få ned sina matkostnader. Varje vecka lägger han 500-600 kr på mat och jagar låga matpriser tillsammans med sina vänner.