Det svenska skyddsnätet sviker människor i utsatthet
Många människor får ingen hjälp alls av samhället, trots att de har rätt till det. Det innebär ett stort lidande för dessa människor och stora kostnader för samhället, skriver Jonas Wihlstrand, Sveriges Stadsmissioner.
Sveriges Stadsmissioner presenterar på torsdagen Fattigdomsrapporten 2024: ”Jag hade ingen aning om att det var så svårt att få hjälp” där forskare kartlagt orsakerna till att människor i utsatthet inte får den hjälp av samhället som de har rätt till. En undersökning gjord med Marie Cederschiölds högskola visar att 18 procent av besökarna i våra öppna verksamheter inte fick den hjälp av samhället som de har rätt till.
Vår rapport visar på stora brister i handläggning, tillgänglighet, bemötande och kommunikation hos Försäkringskassan och socialtjänsten som gör att hjälpen uteblir eller kommer väldigt sent, vilket förvärrar situationen för människor som redan lever i stor utsatthet. Ett exempel är en man som arbetat hela sitt vuxna liv, men blev sjuk med en lång och komplicerad handläggning hos Försäkringskassan till följd. Till sist blev han bostadslös, då ansökan hos socialtjänsten om ekonomiskt bistånd hade avslagits. Det akutboende som socialtjänsten till sist ordnade, var betydligt mer kostsamt än om ett ekonomiskt bistånd beviljats så att vräkning hade kunnat undvikas.
Idag handlar samhällsdebatten mycket om välfärdsbrott och människor i utsatta livssituationer misstänkliggörs. Vår rapport väcker en oro för att ansvariga myndigheter nu lägger resurser på att motarbeta fattiga människor snarare än deras ekonomiska problem.
2023 fick 146 000 hushåll ekonomiskt bistånd, vilket är en minskning med 30 procent sedan 2020, och den lägsta nivån sedan Socialstyrelsen började mäta 1990. Samtidigt har Sverige genomgått en ekonomisk kris med 25 procent högre matpriser och hyror som ökat med 11 procent sedan 2022. Allt fler människor kommer också till Stadsmissionen och andra organisationer för hjälp med mat och 66 procent av Stadsmissionens insatser i de sociala öppna verksamheterna är idag kopplade till mat.
Har behovet av ekonomiskt bistånd minskat? Det kan vara så, men vår rapport pekar också på svårare ansökningsförfaranden och socialtjänstens mer restriktiva bedömningar över tid som möjliga delförklaringar till denna minskning. Rapporten tar även upp forskning som belyser bristande rättssäkerhet och diskriminering i socialtjänstens handläggning. Vilken kommun du bor i och vilken handläggare du får kan ha betydelse för om du beviljas stöd. Om du är utrikesfödd och man kan det vara till din nackdel i behovsprövningen.
Därtill har det ekonomiska biståndets ersättningsnivåer släpat efter. Riksnormen för försörjningsstöd, som styr storleken på det ekonomiska biståndet, har räknats upp de senaste åren på grund av inflationen (2023: 8,6 procent och 2024: 8,7 procent). Men dessa årliga uppräkningar täcker inte de ökade kostnaderna.
I motsats till socialtjänstlagens intentioner har riksnormen för försörjningsstöd frikopplats från den allmänna standardutvecklingen. Det har inneburit att inkomstklyftan mellan de som tar emot försörjningsstöd och resten av befolkningen stadigt ökar.
2021 var inkomstskillnaderna i Sverige också de största sedan SCB-undersökningarna startades 1975. Ökade inkomstklyftor och utebliven hjälp riskerar att minska människors hälsa och tillit till samhället.
Det yttersta skyddsnätet måste återupprättas för att minska lidandet för människor i utsatthet, minska samhällskostnaderna och öka förtroendet för vårt välfärdssamhälle. Därför föreslår Sveriges Stadsmissioner:
1. Samordna myndigheters insatser för människor i ekonomisk utsatthet
På den hjälpsökandes uppdrag behöver myndigheter som Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen och kommunernas socialtjänster samordna sina insatser. Detta för att den hjälpsökande inte ska hamna mellan stolarna, utan få tydlig vägledning och rätt insats i tid.
2. Ge en myndighet i uppdrag att granska felaktiga icke-utbetalningar
Många människor i Sverige idag får inte den hjälp de har rätt till, vilket innebär stora kostnader för samhället. Därför bör en statlig myndighet få i uppdrag att granska felaktiga icke-utbetalningar.
3. Höj riksnormen för försörjningsstöd
Regeringen bör höja riksnormen för försörjningsstödet. Försörjningsstödet urholkas successivt av för låga uppräkningar. Riksnormen för försörjningsstöd bör därför fortsatt kompensera för inflationen och även börjar följa med i den allmänna standardutvecklingen. De allra fattigaste i vårt samhälle behöver ges en skälig levnadsstandard.
Jonas Wihlstrand
Generalsekreterare, Sveriges Stadsmissioner
