Fattigdomsrapporten 2020

År 2020 hade precis tagit sin början när nyheterna om viruset nådde oss. Inom några veckor blev en smitta långt borta i Kina en världsomfattande pandemi.

Innan vintern hade övergått i vår var allt annorlunda. Vårt fokus förflyttades, såväl hos individer som samhälle. Krismedvetenheten steg, nya rutiner infördes och den svenska börsen föll liksom alla andra världens börser. Det mesta stannade av, gatorna tömdes, permitteringarna ökade, krispaketen
avlöpte varandra. Dödsfallen steg för varje dag.

Dags att växla upp

Tvätta händerna, håll avståndet, stanna hemma om du känner dig det minsta lilla sjuk, är du 70 plussare, håll dig hemma. Det var precis där, i mitten av mars, som Sveriges 10 Stadsmissioner förstod att för oss skulle det inte handla om att dra ner. För oss skulle det handla om att växla upp. Vi förstod att människorna som är våra regelbundna besökare inte skulle kunna klara av vare sig förhållningsregler eller sitt dagliga liv. Många av dem hade inte möjlighet att på egen hand förstå vad som hände.

Stadsmissionerna möter varje dag, året runt, människor som lever i vad som måste beskrivas som svår utsatthet. Människor som är beroende av Stadsmissionernas verksamheter för att få hjälp i det mest akuta, mat i magen, en plats att sova, hjälp med en matkasse för att sätta middag på bordet till barnen. Mänsklig kontakt och värme. Vi växlade upp, gjorde mer, mötte fler, mötte helt nya besökare som tappat inkomst och stod utan a-kassa. Ändrade våra arbetsformer, rekryterade volontärer, körde ut mat till dem som inte vågade eller ville komma.

Årets fattigdomsrapport handlar om pandemins effekter

Även i år vill Sveriges Stadsmissioner med Fattigdomsrapporten synliggöra den fattigdom och utsatthet som vi ser. En fattigdom som ofta ligger bortom den offentliga statistik som på det stora hela säger att Sverige är bland de bästa länderna i världen vad gäller generell välfärd. Men årets Fattigdomsrapport handlar inte enbart om den ekonomiska utsattheten, så som rapporterna gjort sedan 2015. Årets Fattigdomsrapport handlar om vad vi såg och gjorde när utsattheten ökade under våren.

Årets fattigdomsrapport berör också vad vi tror ligger framför oss i spåren av lågkonjunktur och en fortsatt pandemi och begränsningar i samhället. För ett tag under våren fanns det en svag strålkastare och uppmärksamhet på de mest utsatta människorna i vårt land. Vilken hemlös kan följa rekommendationen att isolera sig hemma? Eller tvätta händerna med tvål och vatten ofta? Hur ska människor som är beroende av mat från Stadsmissionerna få denna när förutsättningarna att mötas förändrades?

Det som inte syntes förr syns nu

Vi vill väcka den politiska uppmärksamheten om läget i Sverige idag, väcka till något mer än en tillfällig strålkastare. Människorna, de många, levde i denna utsatthet långt innan pandemin. Nu blev den för en stund synlig och tydlig. Till viss del orsakad av pandemin men till största delen inte. Många måste söka sig till civilsamhället för att klara sig. Men civilsamhället kan inte i tystnad förväntas ta ansvar för den framväxande ekonomiska utsattheten. Pandemi eller inte pandemi, de ansvariga politikerna måste ta ansvar för människor i utsatthet.