Goda ambitioner men ställer tuffa krav för att kunna realiseras

Samsjuklighetsutredningens ambitioner är goda. Men vi får inte tappa bort det psykosociala perspektivet när regionerna får hela ansvaret för behandling av människor med skadligt bruk, beroende och psykisk ohälsa, skriver Famna, Fremia och Sveriges Stadsmissioner.

Personer med skadligt bruk, beroende och psykisk ohälsa hamnar ofta mellan stolarna i vårdsverige och får inte de samordnade insatser som de behöver. Vi välkomnar därför Samsjuklighetsutredningen (SOU 2021:93), där utredaren Anders Printz föreslår att ansvaret för vård och behandling av personer med samsjuklighet ska samlas hos regionerna, med ett lagstadgat krav på samverkan med kommunerna.

Förhoppningsvis kan det leda till verkliga förbättringar för målgruppen. Idéburen sektor arbetar redan med samordnade insatser som utgår från hela människan och hennes behov, och vet att det ger effekt. Vi står redo att ta ansvar för en större del av insatserna för dessa människor och vill skicka med tre budskap inför den fortsatta processen med förslagen.

1. Värna det psykosociala perspektivet

Värna det psykosociala perspektivet. Knappa resurser i psykiatri och beroendevård får inte leda till en ensidig medicinering, där den psykosociala behandlingen tappas bort.

Sveriges Stadsmissioner, och flera andra idéburna organisationer som är medlemmar i Famna och Fremia, möter dagligen personer med samsjuklighet och erbjuder stöd till dem som det offentliga inte når. I dag finns upparbetade kommunikationsvägar mellan idéburna verksamheter och socialtjänsten. Minst lika nära samverkan med regionerna kommer att behövas.

2. Låt insatser till människor med samsjuklighet ske i idéburen regi

Låt en betydligt större del av kommunernas insatser till människor med samsjuklighet ske i idéburen regi. Fler kommuner skulle kunna utveckla långsiktiga relationer med idéburen sektor genom samverkansformen Idéburet offentligt partnerskap (IOP).

Det finns många mervärden när en verksamhet drivs idéburet, både för den enskilde och för kommunen. Idéburna organisationer föds, och får sin kraft, ur viljan att bidra till att lösa specifika behov, som exempelvis samsjuklighet. Det ger innovationskraft och ett tydligt fokus på uppgiften. I de idéburna verksamheterna finns en stark värdegrund – en syn på varje människa som oersättlig och värdefull. Det lägger grunden för en helhetssyn, som främjar ett bra bemötande och omhändertagande. Att det ofta finns volontärer i verksamheten vid sidan om det professionella ger också mervärden, i form av ett engagemang som gör att människor kommer samman.

3. Underskatta inte problemen för HVB-hem

Underskatta inte problemen för idéburna och andra fristående Hem för vård eller boende, så kallade HVB-hem.

En stor del av landets HVB för barn, unga och vuxna drivs i fristående regi och har avtal med många kommuner. Som exempel har en av våra medlemmar över hundra avtal med olika kommuner. Utredningens förslag innebär att de därutöver skulle behöva knyta avtal med upp till 21 olika regioner för att kunna möta den enskildes behov av till exempel terapi.

Problemet kan lösas genom ett lagkrav på att kommuner och regioner ska vara skyldiga att gemensamt upphandla HVB.

Det finns goda ambitioner och många bra förslag i Samsjuklighetsutredningens betänkande. Men även nuvarande lagstiftning innehåller vällovliga formuleringar. Problemet är att kommuner och regioner inte lever upp till dem. Om människor med samsjuklighet ska få det stöd och den behandling som de behöver och har rätt till, handlar det till slut om att säkra hur lagen tillämpas.

Jonas Wihlstrand, generalsekreterare Sveriges Stadsmissioner
Ulrika Stuart Hamilton, generalsekreterare Famna
Karin Liljeblad, senior branschexpert Fremia