Min tur att berätta

Vem tar ansvar för att kvinnor och barn som utsätts för mäns våld får det skydd, den vård och det stöd de har rätt till, frågar Bris och Sveriges Stadsmissioner.

Stadsmissionen och Bris ser att många viktiga beslut fattas just nu till förmån för de barn och mammor som tvingas fly från våldet i sina hem. Det är betydelsefulla steg i rätt riktning men långt ifrån tillräckligt. Processen för en kvinna att ta sig ur en våldsutsatthet är i dag oerhört komplex, där hon själv måste söka hjälp från ett stort antal instanser och samtidigt tänka säkerhet för sig själv och sina barn.

Hela kedjan av insatser och lagar som gäller för våldsutsatta kvinnor och barn måste fungera i ett flöde med professionellt skydd och stöd, där samhället tar sitt ansvar från start till mål. I dag saknas ett helhetsperspektiv för barns och kvinnors bästa. Bristande samverkan gör att insatser till och med kan stå i motsats till varandra.

kvinnor och barn måste bli tagna på allvar

Kvinnor och barn som är utsatta för våld har rätt att bli tagna på allvar och få en möjlighet att berätta om sin utsatthet. Det krävs kunskap och kompetens för att förstå och se psykologiska strukturer kring hur våld påverkar både barn och vuxna. För att hantera denna mycket komplexa situation med säkerhetsplanering, riskbedömning, behandlingsinsatser och skydd krävs att det införs tillståndsplikt på skyddade boenden. Först då går det att arbeta professionellt med rättssäkerhet, systematiska arbetsmetoder, kvalitetsledningssystem och riktlinjer utifrån forskning.

Kvinnor som lever med våld förminskar ofta våldet eftersom det blivit så vanligt för dem att det känns normalt. Våldet skapar trauman som i sin tur påverkar hela kvinnans sätt att leva och agera.

Barn upplever att de inte har någon att berätta för om sin utsatthet, eller att de har försökt berätta men att ingen riktigt lyssnar. Rapporten ”Min tur att berätta”, som Bris tagit fram tillsammans med Stadsmissionen, är baserad på röster från barn som tidigare bott på skyddat boende. Den bekräftar barns upplevelser om sin utsatthet, men visar också att barn ofta måste ta ett allt för stort ansvar för hela familjen.

Hälften har PTSD

Studier visar att så många som 50 procent av de förskolebarn som vistas på skyddat boende har diagnosen posttraumatiskt stressyndrom (PTSD). Trots den kunskapen kan socialtjänsten utifrån dagens lagstiftning inte placera barn på skyddat boende med beslut som ger dem rätt till insatser utifrån egna behov.

Stadsmissionen och Bris menar: 

• … att regeringen ska ta ansvar och säkerställa tillståndsplikt på skyddade boenden. Det ger kommuner en professionell samarbetspart och möjlighet att kräva kvalitet, rättssäkerhet och individuell anpassning av insatser för de som kommer till skyddat boende.
• … att dagens lagstiftning inte stöder egna insatser för barn. Vi anser att det är angeläget att regeringen går vidare med lagförslaget som presenterades hösten 2020 ”Stärkt barnrättsperspektiv för barn i skyddat boende” (Ds 2020:16), så att barn som är placerade på skyddade boenden får sina rättigheter tillgodosedda.
• … att det krävs resurser för att socialtjänsten ska kunna möta barns och kvinnors behov, verka förebyggande, upptäcka barns och kvinnors våldsutsatthet, och ge barn en placering som är förenlig med deras rättigheter. Regeringen måste beakta detta i den fortsatta beredningen av en ny socialtjänstlag, om den ska vara hållbar på riktigt för de barn och kvinnor som tvingas vistas på skyddat boende.

Magnus Jägerskog, Bris generalsekreterare

Sanna Detlefsen, vice ordförande Sveriges Stadsmissioner