Remissvar gällande nationellt tiggeriförbud
Sveriges Stadsmissioner avstyrker tiggeriförbud i alla dess former. Ett förbud skulle innebära en kriminalisering av ett symptom på fattigdom snarare än att bekämpa fattigdomen.
Ett tiggeriförbud strider mot yttrandefriheten och rätten att be om hjälp och skulle tvinga personer som tigger till mer destruktiva lösningar för att överleva, något Sveriges Stadsmissioner också uppgivit till utredningen som en av sakkunniga organisationer. Ett förbud bidrar till en förändrad människosyn och ökar stigmatiseringen av människor i utsatthet. Det innebär ett ännu större utanförskap för en redan mycket utsatt grupp och ökad diskriminering.
Tiggeri är ett symtom på fattigdom och kräver långsiktiga åtgärder från myndigheter och andra aktörer. Sveriges Stadsmissioner ser att människor som tigger lever i fattigdom och behöver fler stöttande insatser från exempelvis Arbetsförmedlingen för att kunna närma sig arbetsmarknaden och i förlängningen få ett arbete.
Sveriges Stadsmissioner anser att utredningen saknar ett barnrättsperspektiv och en barnkonsekvensanalys. Konsekvenserna av ett tiggeriförbud för barn och därmed barnens grundläggande rättigheter har inte tagits i beaktande i utredningen.
Vi ser det också som mycket problematiskt att utredningen menar att hantera tiggeri på kommunal nivå i lokala ordningsföreskrifter är en tillräcklig och ändamålsenlig lösning på frågan om ett nationellt förbud mot tiggeri. De lokala tiggeriförbuden som införts i Sverige är inte i enlighet med Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheter (EKMR).
