En utvärdering av Stadsmissionens matkasseverksamhet

I entrén till en av landets stadsmissioner hänger ett svartvitt fotografi från 50-talet. En kö av människor ringlar sig runt ett gathörn för att komma in genom porten över vilken skylten ”Stadsmissionens matsalar” hänger.

Under ganska många år var behovet av enkel, billig och ofta gratis mat rätt liten hos Stadsmissionen. Folkhemmet byggdes och fattigdomen trängdes undan. Inte helt men nästan. Men sen hände något och de senaste 20 åren har en förändring skett. Välfärdssamhället räcker inte längre till. Den offentliga sektorn klarar uppenbarligen inte, på egen hand, välfärdsuppdragets alla delar. Det tillkommer nya grupper i behov av stöd och det finns människor som inte får plats i de strukturer som den offentliga sektorn organiserat.

När välfärdsstaten inte längre kan ta hand om alla sina medborgare möter vi som Stadsmission – de som på olika sätt faller igenom. Sedan millennieskiftet har det startats fem nya stadsmissioner runt om i landet (Uppsala, Västerås, Eskilstuna, Örebro och Umeå). Behoven av insatser från organisationer som stadsmissionen ökar.