Människor får inte det offentliga stöd de har rätt till

I samband med internationella fattigdomsdagen släpper Sveriges Stadsmissioner sin årliga fattigdomsrapport. Årets rapport fokuserar på ”de ohjälpta”. Människor med rättigheter i det svenska välfärdssystemet, men som av olika skäl inte får stöd. I stället köar de till Stadsmissionen och övriga civilsamhället för mat och kläder.

Sedan tio år bedriver Sveriges Stadsmissioner ett systematiskt kartläggningsarbete i samarbete med Magnus Karlsson, professor på Ersta Sköndal Bräcke Högskola (ESBH) med inriktning mot civilsamhället. Kartläggningen fokuserar på den del av stadsmissionernas verksamheter och insatser som riktar sig till särskilt ekonomiskt utsatta grupper. Människor i fattigdom.

— Alla vill vi tro att i Sverige får människor den hjälp de behöver, när de behöver det. Att vår gemensamma välfärd finns där när livet brakar samman. Men på stadsmissionerna möter vi en annan verklighet. Vi möter människor som inte fått den hjälp de behöver och troligtvis har rätt till, säger Lotta Säfström, direktor Göteborgs Stadsmission och talesperson fattigdom Riksföreningen Sveriges Stadsmissioner.

Årets fattigdomsrapport fokuserar på de ohjälpta, människor med rättigheter i det svenska välfärdssystemet som inte får tillgång till den hjälp de har rätt till. Redan 2015 såg stadsmissionerna att de ohjälpta var en större grupp än vi hade förstått, samtidigt vet vi fortfarande sex år senare väldigt lite om dess fullständiga omfattning och storlek. I stadsmissionernas egna verksamheter som riktar sig till ekonomiskt utsatta personer är det under perioden 2015–2020 elva procent av besökarna som är ohjälpta. Stadsmissionerna runtom i landet bistår med mat och kläder – och stöd i myndighetskontakter. Många drar sig för att söka offentligt stöd av olika orsaker, andra har inte kännedom och kunskap om vägen till sina rättigheter.

En del människor som kommer till oss har fått höra från socialtjänsten att ”det är ingen idé att
ni söker, ni kommer ändå att få avslag” med hänvisning till att de anses strukturellt hemlösa.
De vet inte om att de har rätt att göra en ansökan och få ett skriftligt beslut. Hur ska en familjs
hela situation kunna utredas om de inte ens får möjlighet att ansöka? Det blir ett godtyckligt
och rättsosäkert system om människor inte tillåts framföra sin sak i en ansökan.
– Jurist på Skåne Stadsmission

Eftersom de ohjälpta inte får stöd syns de inte heller i registrerade insatser. Därför saknas statistiskt
underlag om gruppen.

— Det behövs ett underlag som visar omfattningen av den ekonomiska utsattheten – hur ska
man annars kunna fatta väl grundade beslut i politiken? säger Lotta Säfström. Regeringen
behöver tillsätta en omfattande kartläggning av fattigdomen i Sverige – för den är nog
betydligt större än de anar!