Fattigdomsrapporten 2022
Den fattigdom som tar sig uttryck i att inte kunna förse sig själv och sin familj med mat, hela eller delar av månaden, är inget som ger några större rubriker i vårt land. Åtminstone inte under någon längre tid.
Stadsmissionen möter människor i stor ekonomisk utsatthet, fattigdom. Den verklighet dessa människor lever i synliggörs sällan vilket vi i våra fattigdomsrapporter de senaste åtta åren har uppmärksammat.
Efter två års pandemi och därefter Rysslands invasionskrig i Ukraina, upplever vi nu enligt SCB den högsta inflationstakten på 30–40 år. I augusti 2022 uppgick inflationen (KPIF) till 9 procent1. Prisökningarna på livsmedel uppgår till betydligt mer för sådant som kött, mjölk, bröd, ägg, smör och spannmål. Människor som redan lever i stor utsatthet kommer även i denna kris att drabbas hårt.
Valrörelsen 2022, som nu ligger bakom oss, var tämligen rik på vallöften till den svenska medelklassen. Inte minst vad gäller kompensation för ökade bränsle- och elpriser. I augusti hade livsmedelspriserna ökat med 14 procent under senaste året. Trots detta var insatser för de allra fattigaste för att hantera den skyhöga inflationen i princip noll.
Magnus Karlsson på Marie Cederschiöld högskola gjorde 2012 en kunskapssammanställning på vårt uppdrag. Det konstaterades att forskarna en längre tid varit ganska måttligt intresserad av fattigdom i Sverige. Möjligen diskuterades för- och nackdelar med definitioner. Det var som att fattigdom som ett viktigt forskningsfält var avklarat. Folkhemmet var i mål.
Denna uppfattning bekräftades indirekt av regeringen i en rapport till FN 2017 om Agenda 2030 som skrev att vi saknar absolut fattigdom i Sverige. I en annan uppföljningsrapport som skrevs så sent som 2021 står det; ”Sverige har ett socialt grundskydd för alla”. Delmål 1.3 syftar till att nationella åtgärder och system säkerställer ett socialt skydd för alla, inklusive grundskydd samt att dessa särskilt omfattar fattiga och utsatta. Detta anses alltså redan vara uppnått.
Det är med viss tillfredställelse vi i år kan konstatera att forskare från flera discipliner återigen intresserar sig för den faktiska fattigdom som finns i Sverige. Dessutom görs det med nya angreppssätt och genom att studera nya fenomen. Alldeles nyligen publicerade den väletablerade vetenskapliga tidskriften Socialmedicinsk tidskrift, som under snart hundra år publicerat texter kring den svenska befolkningens hälsa och sociala levnadsförhållanden, ett temanummer om fattigdom. I numret, Fattigdom i välfärdsstaten (nr 5, 2022), ger forskare perspektiv på svensk fattigdom i tio vetenskapligt granskade artiklar och ytterligare forskare skriver debatterande texter på samma tema. I rapporten återkommer vi till flera av de publicerade artiklarna.
Jan O. Jonsson och Carina Mood ger sig i kast med den svåra men viktiga diskussionen om hur mätningar ska ske och vad som bör och kan mätas vad gäller fattigdom. De lyfter också behovet av ett brett arbete med aktualiserade mått som förankras i vanliga människors förståelse av fattigdom.
Magnus Karlsson följer upp arbetet med Sveriges Stadsmissioner och fördjupar diskussionen om ”icke-mottagare”, de ohjälpta. Han lyfter även frågan om ett förändrat samhällskontrakt samt betydelsen av att systematiskt studera icke-mottagandet även i Sverige.
Matfattigdom och den ökade distributionen av matsvinn diskuteras i en översiktsartikel av Elinn Leo Sandberg och Johan Vamstad. Att omfattningen ökar skulle kunna indikera ”en slags transformation och utveckling mot en välgörenhetsekonomi” där matutdelning i olika former får en mer betydelsefull roll i samhället.
Sveriges Stadsmissioners fattigdomsmätningar säger något viktigt om vad Stadsmissionen i Sverige gör för insatser för de ekonomiskt mest utsatta. Sedan mätningarna startade 2015 har vi kunnat uppmärksamma att den vanligaste insatsen vi gör relaterar till mat; lagad mat, matkassar och subventionerad mat. Närmare 70 procent (67 %) av våra insatser handlar om just mat. Den allra vanligaste gruppen vi hjälper är människor som lever med långvarigt försörjningsstöd. Det är en stor grupp människor som efter många år har en urholkad ekonomi efter att ha levt på ett lågt ekonomiskt bistånd. Ett bistånd vars hela syfte är att det ska vara tillfälligt. Vi har också uppmärksammat att drygt tio procent av de som får en insats från Stadsmissionen är människor som har rättigheter i vårt välfärdssystem som inte tillgodosetts: de ohjälpta.
Stadsmissionen har under flera år efterlyst en definition av fattigdom som på allvar fångar människor i stor utsatthet. Vad gäller den offentliga statistiken är vår erfarenhet att dessa faktiskt inte finns med i statistiken.
Våra egna fattigdomsmätningar säger ingenting om hur många som verkligen lever i ekonomisk fattigdom. Vi har i våra fattigdomsrapporter valt att visa vilka vi möter och vilket stöd vi erbjuder människor i ekonomisk utsatthet. I årets rapport har vi även beställt ett underlag från SCB för att möjliggöra jämförelser över landets samtliga kommuner. Ett underlag som visar på stora geografiska variationer.
Lotta Säfström,Talesperson fattigdom Sveriges Stadsmissioner
Presskontakt
Karin Timm Östlund
070-090 39 37
Karin.timmostlund@sverigesstadsmissioner.se